Uppsatsen är inskickad. Rosor till mig från mig. Väderleken visar sol framöver. Och jag har både hunnit sola lite på balkongen och titta på prinsessdop.

 

 

Det blev ganska sent igår. Jag kommer inte ihåg riktigt men tror inte jag somnade förrän 03 eller så. Försöker komma igång här men det går ganska segt. Lite sol och te får hjälpa till.

Inflyttningsfest, trevliga människor och riktigt god sangria. Nu har jag fyllt på depåerna.

Då menar jag att det skvalar ute. Helt okej för mig.

Pappa skulle iväg med jobbet idag så jag tog rundan med Loffe på lunchen. Tänk att ett litet djur kan ge så mycket glädje. Överlycklig hund som nästan ylade och ville bära kopplet själv. Blev jaga änder, försök till bad i Växjösjön och dricka en slurk ur fontänen i Linnéparken. Mys.

Det här med att skriva teorikapitel i en uppsats. Det är nog det värsta jag vet. Hur mycket man än skriver (är uppe i illavarslande 14 sidor..) så känns det som man bara har snuddat en aning vid ALL oändlig litteratur som finns. Jag kan få lite panik över det. Jag håller mig i schack genom att tänka att det är bättre att peta in allt man kommer på så kan man börja skala sen.  Om man hinner sen vill säga. Det gör man oftast inte.

Nu är det sent och jag borde gå och lägga mig. Men det där kaffet jag har hällt i mig under dagen har återigen gett den effekten man inte vill ha. Att man blir speedad när det väl är dags att sova. Inte när man som bäst behöver det inte.
I höstas hade jag en fin tanke. Då tänkte jag att jag skulle köpa en kaffemaskin (ja, jag kallar det så - en del säger espressomaskin eller whatever) och liksom sitta och sippa på finkaffe när jag bläddrade i böcker och skrev fina, korta och koncisa avsnitt i en uppsats som skulle vara klar långt innan slutdatum. Ja ja men nu blev det inte så. Något kom emellan. Jag blev snål till exempel. Och får hålla tillgodo med kallt kaffe där kaffesumpen runnit ner i kannan som f ö har fått sådana där vita trevliga beläggningar på grund av ovilja att diska hela jäkla tiden (varje dag är överskattat). Det ger i alla fall god effekt som man säger. Om än lite för sent.

Ja det vad det. Hösten, vintern och snart våren kom i mellan. Man kan aldrig säga att man har för mycket att göra så jag kör på att motivationen för att blogga försvann någonstans mellan praktik, inlämningar och jobb. Och så har det rullat på. Tills nu kanske? Då motivationen för allt annat börjar avta. Det här med att skriva c-uppsats till exempel. Så jag gör ett litet inhopp här bara. Kanske ett längre men det är ingen bejublad återkomst, så jag tänker inte göra något väsen av det.

 

Som bilden visar har det kommit en ny familjemedlem sen sist. Så göllig. Dock inte min familjemedlem men jag lånar henne ibland. Så också i eftermiddag när brodern (hennes husse) ska ut och fotografera statsministern.