Sömnlös i Småland

Sånt här kan man fundera på när man inte kan sova till exempel.


Tro och hopp

Ibland tror man att man har tänkt ut en bra plan för sitt liv. Och ibland slås den i spillror på en sekund. Då är det bara att sopa ihop spillrorna och se om man kan limma ihop den igen. Kan man det så är allt frid och fröjd. Kan man det inte får man hitta nya bitar att fylla hålen med. Det är inte säkert att planen blir lika hel och fin som från början, men på något sätt håller den ändå ihop.

Jag var och lyssnade på några av treornas projektpresentationer idag. Väldigt intressant, jag somnade inte en enda gång. Gäspade inte ens. Flera företagshandledare var med och deltog i diskussionen vilket gjorde att jag kände lite mer hopp för min grundidé med den här utbildningen. Som jag sagt tidigare är min tanke inte att sitta och "koda" ute i arbetslivet. Det vore mer som ett straff. Min tanke är att kunna vara allt det där andra, innan och efter kodningen. Mellanhanden som översätter det tekniska till beställaren och användarna. Ja, det är lite svårt att förklara men jag ska filura ihop en bra förklaring när det blivit lite klarare för mig själv. Efter idag känns det ännu lite mer som att jag ändå valt rätt. Jag vill studera, planera, genomföra, analysera och utvärdera nyttan med ett informationssystem och jag vill tillämpa det i en verksamhet så att det passar som handen i handsken. Men, jag vill INTE koda. Därför känns det lattjolajbans med en ny programmeringskurs nästa vecka... eller inte. Men jag ska fanimej klara den! För det kan ju vara bra att kunna liksom..

Det är mycket nu

Jag mår lite illa just nu o har lite ont i magen. Men det går nog om snart.
Det är mycket nu. Men samtidigt är det kul. Fast samtidigt som jag lär mig allt nytt och lär mig hur jag ska pussla med alla vakna timmar för att hinna med allt så skulle jag vilja lära mig att slappna av på beställning. Hur gör man det? Alla måsten står mig upp i halsen så fort det blir lite stressigt och för tillfället (ett ganska långt tillfälle) så har jag svårt att "unna" mig det. Men så är det väl lite den ankommande födelsedagen med. O lite höga krav som vägrar hoppa ner några snäpp. Avslappning. Det vill jag ha lärt mig till min 26:e födelsedag, får man önska sig det redan nu? :)

Seriously

Idag har jag hunnit med en himla massa. Konstigt vad tid man får över när man är själv! Har varit en tung (som i tungandad. Det kan man väl säga?) dag på jobbet idag och Bricanylen har fått åka fram några gånger. Jag tror det handlar om hur varmt det är och hur torr luften är men jag vet inte om det påverkar. Vissa dagar känns det som att man har andats in en hel mjölsäck i lungorna. Jag blir förbannad på att jag inte orkar nånting heller, eller iaf inte lika mycket som innan. Men när jobbet är slut och jag inte behöver vara i den miljön tror jag det kommer bli mycket bättre.




Läste en artikel innan om det här med stress, press och att ge sig själv egentid. Som jag skrivit tidigare är det otroligt viktigt för mig. Jag vet inte om alla fungerar som jag gör, troligen inte, men kanske är det någon annan som funderar i samma banor som mig.
Förra våren (snarare vintern, men skit samma) fick jag någon typ av nervsammanbrott och panik inför framtiden. Utbildningen närmade sig sitt slut och jag kände väldigt starkt att det inte var något jag ville jobba med. Ett nytt vägskäl i livet alltså. Jag klarade inte av alla krav och förväntningar både från mig själv och från andra på vad man ska uppnå och prestera. Något av det viktigaste för mig har varit att skaffa mig en utbildning för att bli tagen på allvar, liksom visa på ett papper att jag faktiskt kan något. Det hade jag uppnått då, men fortfarade fanns känslan av att det inte dög. Ingen förstod sig på vad jag hade läst.

Efter hundratals om och men och ett jobb som jag inte fick (tack gode gud för det) sejfade jag med att söka och påbörja en ny utbildning.  Återigen fick livet en ny mening och framför allt ett mål. Efter det har jag återigen hamnat i små perioder då det känts mindre bra och oftast har det haft att göra med känslan av att inte duga. Inte klara av så mycket som alla andra. Inte förstå hur man ska hinna plugga en massa, jobba en massa samtidigt som man ska sköta sitt hem, ha ett socialt liv o framför allt må bra och slappna av.
Nej det går inte, det fattar ju alla. O en av mina lösningar på det har varit att säga nej helt enkelt. Jag hinner inte allt jag vill, o jag vill inte allt även om jag hinner. Att tvinga sig göra saker som man inte har ork med, har lust med, eller tid med blir man ingen rolig människa av. Speciellt inte för sig själv. Det andra är att jag gör saker som jag verkligen vill, o att jag unnar mig saker när jag behöver. Det behöver inte vara shopping, men kan vara det. Helst unnar jag mig egentid, och jo, jag tycker faktiskt att det är väldans trevligt att umgås med mig själv ibland, när jag behöver det. Ladda batterierna lite och känna efter vem man är nu igen. Sen älskar jag och är tacksam för att jag har allt jag har. En underbar sambo, underbar familj o underbara vänner, en fin lägenhet o en fin bil. Jag kunde haft mycket mindre.

För att återkoppla till artikeln jag läste så satte den verkligen mina tankar på pränt och och kom med användbara tips som jag både innan och i fortsättningen försöker leva efter. Yvonne Brokvist som är vägledare i personlig utveckling skriver att måsten, borden, jämförelser och katastroftänkande (något jag blivit expert på) är de fyra största tankefällorna som vi alla fastnar i då och då... Det är klassiska tankefel som man måste bryta upp från och istället tänka på vad man vill göra och vad man själv mår bra av. Att ständigt gå runt och jämföra sig, sätta sig i den förlorande sitsen och ha dåligt samvete är destruktivt. Allmänkänslan går i botten och man mår sämre, Och låter man det pågå för länge bryts den fysiska hälsan ned vilket kan leda till depression och utbrändhet.
Eva Rusz (som de flesta känner till), är bland annat psykolog och kognitiv psykoterapeut säger att katastroftänkandet hindrar oss från att våga ifrågasätta, våga prova nya vägar och göra vad vi själva vill.
Det är något jag gärna hade blivit bättre på. Men man är så rädd att hamna i fel sits att man inte vågar kasta sig ut i spontanitet och se vart man hamnar.
Yvonne Brokvist och Eva Rusz ger de här tipsen på hur man kan bli mer harmonisk som människa:

Ompröva dina måsten, för allt som känns tungt måste ifrågasättas:
* Vad vill jag?
* Vem gör jag det här för?
* Varför är det så här?
* Måste jag verkligen?
* Vad är det värsta som kan hända?

Hur man tar sig ur stressen:
* Jämför dig bara med dig själv
* Bekräfta dig själv innan du går och lägger dig
* Undvik alla måsten
* Prioritera det du vill göra
* Våga skratta åt dig själv

O som ett litet avslut: Om man börjar se över hur man lever så kommer man inse att andras åsikter inte är speciellt viktiga egentligen.. 

 


Vem är klar i tid?

Klockan är tolv och det här är Ekot. Nej alltså, men jag är klar på utsatt tid. Det är för den delen inget ovanligt men eftersom jag ändå sitter här och väntar så får man med all tillåtelse ägna sig lite åt nätet. Vi ska singla förbi Marias mammas jobb och hämta lite grejer till Madeiran och även lite shopping på Apoteket. Sen ska vi köra, o jag ska göra allt som står i min makt för att färden ska gå "pensionärigt" på de snöfyllda och blixthala vägarna. Dock är det ju inte jag som är chauffören (det lär kanske bli min lott på hemvägen) och chauffören i detta läget är ingen kärringkörare så att säga.

Funderar lite på vad man har för fler trevligheter framför sig i vår. Första helgen i mars blir det en tur till Götet med brudarna, det ska bli en härligt efterlängtat tjejhelg. Sen har vi dop i Rottne och ännu lite längre fram bröllop i Älmhult. Sen är det en hel del födelsedagar o massa annat skoj. Sen kan man låtsas att det är sommar med först en vecka semester, jobb 8 veckor o ca 3 veckors semester innan andra året börjar. 

Tankar vid kvällningen

Andrummet har så smått börjat komma. Känner mig mycket mer avslappnad idag.
Kvällen och eftermiddagen har i stort sett varit begravd i plugg och tvätt. Glammigt.. Skulle på en fika ikväll egentligen, men det blev inget av pga missförstånd. Imorgon däremot blir det en runda till Caj för lite tv o babbel!
Jag saknar dock min lilla jägare som är ute i skogarna och tittar på djur. Det är så här det känns att bo själv och det är inte kul.

Jag stör mig lite. O det jag mest stör mig lite på är att jag lovar bort mig till saker som jag inte har nåt större intresse av. Onödigt. Det är lite som med energitjuvar, som låstas vara trevliga men det enda de gör är att sänka ens humör. Det är svårt att säga hur det går till. Jag är medveten om att jag också stjäl energi ibland, men åtminstone försöker jag ge istället för att ta. Båda sakerna är framförallt onödiga, tar energi man kunde haft till annat och sist men inte minst: de gör att man inte är ärlig mot sig själv. Tack o lov har man många härliga människor runt omkring som gör dagarna lite bättre o framför allt gladare.


Ugglor i mossen?

RSS 2.0