Vilja

Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden

Jag är inne i en period nu som inte är en favorit. Det handlar till väldigt liten del om att det är höst, till lite större del att jag ramlat ner på den lägsta nivån på energistapeln och till stor del att jag försöker hinna med mer än vad jag hinner i mitt liv just nu. Tillsammans med detta snurrar huvudet runt av olika sorters tankar, både hoppfulla och glada men också ledsna och negativa. Jag tänker att om några veckor, kanske nån månad så har allt lugnat ner sig lite. Kanske hinner jag ta en dag mitt i veckan att bara vara ledig, göra ingenting alls. Återhämtning finns inte nu och det dröjer innan den dyker upp igen. Det är skitjobbigt och det tär verkligen, speciellt när man som jag vet var gränserna finns, man vet vad man orkar och klarar av. Men ändå. Ändå pressar man sig förbi de där gränserna hela tiden. Jag vet att jag kan strunta i alla krav jag har satt på mig själv, men kraven har blivit en nödvändighet och nu finns det ingen återvändo. Ekorrhjulet är redan igång. Samtidigt peppar jag mig själv hela tiden med att snart snart, bara lite till. Tänker på glada stunder som Göteborg i somras, som min födelsedag, som Thailand i slutet av februari. Jag orkar inte tänka eller engagera mig i något annat än just det som är ett måste, och det är ju skit egentligen.. Men jag hoppas att de som finns runt mig orkar med mig ändå.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0